Verona – kustfiskarens sanatorium

Det blir chicken race till de bästa fiskeplatserna. Per, som driver Verona, har kvällen innan hotfullt förmanat oss att det gäller att vara på plats, med flugan i vattnet, i soluppgången. Fiske-kompisen Fredrik Hedström gasar och tar genvägen över cykelbanan in på parkeringen vid Salene bugt, vi är redan upptacklade och på väg ner mot stranden när två bilar med norrmän kommer in på parkeringen.
Väl utvadad undrar jag åter-igen om jag är riktigt vaken. I den uppgående solens strålar ser jag havsöringsryggar breda som Skogaholmslimpor vältra sig i ytvattnet. Nu jävlar!
Tre och en halv timme senare är det ett gäng hålögda och hungriga flugfiskare som i senaste laget stapplar in till Veronas digra frukostbuffé. Inte en fisk har vi fått, men vi har haft väldigt roligt, och känner oss extremt taggade inför dagens fortsatta fiske.

Vi välkomnades av Per, som driver Verona med engagemang och äkta sådant där danskt gemyt man hört talas om. Pers motto är »Man må hygge sig!«. Och hyggede oss gjorde vi till den grad att vi nu återvänt, denna gång förstärkta, och med medelåldern sänkt av vår nye fiskekompis Mikael Thorsén. Mikael har fiskat på Bornholm tidigare och uppskattat det. Nu har han eggats ytterligare av våra historier från året innan. Till exempel den om norrmännen, far och son, som vadade ut 75 meter till vänster om oss och prompt tog elva havsöringar, den minsta på två kilo och den största på 5,7. Vi fick bara en havsöring det året, men den vägde 3,4 kilo. I år tänker vi få fler och större.
För en frukostfetischist är Veronas buffé ett eldorado. Rågbröd, leverpastej, olika köttpålägg, sill, ägg och annan härlig föda. Sitt lunchpaket gör man i ordning direkt från frukostbuffén och lindar in i smörgåspapper och sätter gummisnoddar runt om. Allt finns framme på bordet. Kaffetermosen får man fylld i köket.

Förutom boende, frukost, lunchpaket och middag ingår fiskeguide i paketet. I år blir vi guidade av Erik, en bornholmare som kan varenda vik på sin ö. Han ritar till och med upp kartskisser med särskilt bra stenar att stå på och djupkanter att kasta mot.
I årets taktik har gryningsfisket fallit bort, eftersom det inte varit särdeles framgångsrikt. Vi är både lättade och lite besvikna. Man kände sig ju rätt tuff när man satte sig till frukost med tre timmars fiske redan avklarat. Fast det är skönt med sovmorgon, särskilt som vi i år anländer på S:t Patricks Day, vilket firas med fri Irish Coffee efter middagen.
Vad jag inte tog med i beräkningen var att »sovmorgon« innebar revelj 06.15. Det är en något anfrätt skara fiskare som lägger för sig av frukostbuffén. Med undantag för den förutseende Mikael som inte varit lika åpen vad gäller gratiswhiskyn som undertecknad. Erfarenheten kommer i spädare ålder för vissa. Som straff får han köra bilen.

Då det blåst 13 sekundmeter de senaste dagarna faller vårt kära Salene bugt bort, där går en dyning som får den gamle surfaren Fredrik att längta efter brädan. Vi tar en researchtur med Erik och ett gäng norska spinnfiskare i jakt på fiskbart vatten. Att fiska på en ö har ju fördelen att man alltid kan hitta någon sida där det går att flugkasta. Köp en Bornholmskarta på färjan, det gör det enklare att hitta till ställen man får rekommenderade, och att komma ihåg vadstället där man fick den där 5-kilosfisken egentligen hette.
Naturligtvis är det fördelaktigast att kasta över ännu ofiskat vatten, men Bornholm är en jämförelsevis liten ö, så det är inte alltid lätt att hitta dylikt. Efter att ha checkat av tre–fyra bra, men fullsatta, ställen samlar Erik oss till en liten konferens. Han vet ett bra ställe där sällan någon fiskar, »Men«, säger han ödesmättat »det aer LANGT att gaa!«.
»Hur långt?« undrar vi försiktigt.
»En kilometer!«
Det tycker vi inte verkar så farligt och tar oss an en promenad på en gångstig som får min promenad till jobbet genom Slottsskogen att verka rena jägarmarschen. Man har väl olika referenser. Över huvud taget så är tillgängligheten hög till de Bornholmska fiskeplatserna. Man slipper oftast de förhatliga skyltarna med »Infart förbjuden«, som man är van vid hemifrån västkusten. Men det kan vara bra att veta exakt var man ska gå ner, på många ställen är det dramatiska klippor och stup som ska forceras innan man når stranden.

Sydkusten består till stor del av sandbotten interfolierad med stenrev. Lättvadad och lättfiskad utom vid dyning. Det sägs att de största fiskarna tas »på sandet«. Vi ser dock inte skymten av någon fisk vare sig vid Lufthavnen, Sose Odde, eller Knalle Balle. Vidare till nya platser.

Att det stora gänget trollingfiskare på tre dagar har tagit 52 laxar med en medelvikt på 7–8 kilo, räknas såklart inte av oss. Några havsöringar på mellan 2 och 3,3 kilo har tagits av spinn- och bombardafiskare, en fin 4,5-kilos av Patrik från Ellös, och ett par i 2,5-kilosklassen av hans kompis. När Per vänder sig till vårt bord och frågar hur mycket vi fått upplåter Niklas tveklöst sin stämma:
»Som vi sajer i Götteborg – nada!«
När vi sista dagen tar avsked är Per bekymrad. Förutom »man må hygge sig« har han ännu ett motto; »man må få fisk!« Jag försöker trösta honom med att vi har ju fått fiska, det är det vi är här för.
Nästa år åker vi dit igen. Då jävlar…

5 bra länkar
Fiskedirektoratet, för fiskekort, www.fisketegn.dk
För bokning av plats på färjan, Ystad-Rönne (går hela året)www.teambornholm.se/book/ferry/
Fångtsrapporter och utrustningstips, www.angelguide.dk/fiskeferie_i_2001.htm
Kolla in pensionat Verona i Allinge; http://verona.dk/e-post:[email protected]
telefon +45-56 48 09 80.
Flugtips, http://kystfluer.lystfiskernet.dk