Synhjälp för flugfiskare

En förutsättning för att lyckas med torrflugefisket är att kunna se flugan på vattnet. För många av oss kan det vara svårt, särskilt i samband med kvällsfiske. Ulf Börjesson delar med sig av sina värdefulla tips som gör torrflugefisket enklare.

För många av oss, oavsett ålder, presenterar flugfisket en hel rad problem som ska lösas. Kast, presentation och flugval är bara några av de saker en flugfiskare funderar över. Ytterligare ett dilemma är att se flugorna. Idag har vi blivit allt duktigare på de olika aspekterna av fisket och utrustningen blir allt mer pålitlig. Bättre tafsmaterial och krokar har till exempel gett oss möjlighet att imitera de allra minsta sländorna.
Med detta kommer dock nya problem, inte minst vår egen syn. Att se en fluga i storlek 18, 22 eller till och med 28 där ute på vattenytan är en utmaning för alla, även de med god syn. Att fisket ibland försiggår i gryning, skymning eller i den ständiga gryning som är den nordiska sommarnatten gör det ändå svårare.

Förra sommaren var jag på resa tillsammans med min vän Lars, vi var i området runt norra Klippiga Bergen i USA. För mig var detta en resa tillbaka till välkända och älskade strömmar som jag haft förmånen att besöka åtskilliga gånger under de senaste 15 åren. För Lars var det första gången han besökte de berömda vattnen i Idaho, Wyoming och Montana.
Det var sommar och vi mötte massiva kläckningar av alla sorters sländor, från de gigantiska bäcksländor som amerikanerna kallar Salmon Flies, ner till Pale Morning Duns som är 18-22 och Tricos som är i krokstorlek mellan 22 och 26. För att imitera så små insekter behövs  små flugor, lägger man till det fiske i skymning och gryning, lite vind, flera olika strömhastigheter, ja allt det där som man alltid upplever vid fiskevattnen, då kan det bli besvärligt.

LampaEn dag fiskade vi ett parti på Missourifloden nedströms Craig i Montana, jag och Lars. Det här var andra eller tredje dagen som vi fiskat här, så vi var så beredda som man kan vara, vi hade rätt flugor och ett hum om hur kvällen kunde utvecklas. Till att börja med fiskade vi  tillsammans och det blev en del jubel och en del svordomar när vi missade eller lyckades fånga fisk.
Platsen vi fiskade har flera små sidoströmmar och efter hand så fiskade vi längre och längre från varandra. Kvällen blev som jag hoppats, när det började bli nästan omöjligt att se flugan därute så fångade jag en vacker öring. När jag släppte den så daskade den till med stjärten mot vadarbenet innan den försvann ut i mörkret. Jag rätade stelt på ryggen, kände det svala vattnet pressa mot vadarna, tittade mot klippornassiluett på andra sidan älven och kände dofterna från vatten och gräs.
När jag tände cigarren så blundade jag och ”kände” mig fram, ett knep för att inte helt förstöra mörkerseendet. Viktigt att tänka på, speciellt när man som jag har skägg, är att cigarren inte får vara för kort.

I sidokanalen där jag stod vakade det fortfarande, fem eller sex fiskar stod på fasta platser och plockade det som kom driftande. Nu när mörkret fallit var det i huvudsak spent spinners och nattsländor. Vaken var långsamma, medvetna head and tail-vak och jag kom på mig själv  med att stå och le därute i vattnet. Jag fäste flugan i flughållaren, rättade till håven, gick försiktigt upp ur vattnet och hävde mig sedan över den branta kanten upp på land. Vid den snabba rörelsen stannade ett par vitsvanshjortar upp nedströms och tittade åt mitt håll innan de fortsatte  beta.
Jag gick med lite lätt stela ben uppströms mot platsen där jag lämnat Lars för att se hur han hade det. För mig var det tillräckligt nu, jag hade säkert kunnat fiska en stund till, men den där sista öringen var ett bra slut, en sista vacker fisk innan hemgång.
Till vänster om mig glimmade älven i grått och silver. Längs kanten syntes en riktigt stor fisk som försiktigt stack upp näsan och plockade något från ytan. Det ryckte liksom till i mig lite och för en sekund funderade jag på hur jag skulle presentera flugan på ett bra sätt, men sedan  besinnade jag mig. Det var bra så här, perfekt faktiskt.

Några hundra meter längre upp kom en sidofåra in från höger mot huvudströmmen och mot det ljusare vattnet såg jag Lars siluett. När jag kom närmre såg jag att han stod med spöet under armen och höll på att knyta på en ny fluga. När jag kom fram och frågade hur det gick så fick jag svaret:
– Jag hatar fanimej att bli gammal!”, på min fråga om
han hade någon fisk som vakade så svarade han, en smula
sammanbitet Lyssna!!
Jag lutade huvudet en smula för att höra bättre och hörde ett lätt smackande ljud från det snabbare vattnet, det var nästan omöjligt att se några vak i det grunda, snabba vattnet så jag satte mig på huk för att se om jag kunde se något. Det var otroligt! I strömmen som var utanför oss  så visade sig kanske 10-15 fiskar regelbundet, flera av dem såg rejält stora ut och vattnet därute var kanske 30-40 cm djupt och tio meter brett. Lars svor fortfarande. När han lugnat sig en smula fick jag höra hur de sista timmarna varit.

 

Mo2014-08

I början hade han haft mest fisk i den lugnare, djupare delen av sidofåran ett par hundra meter nedströms, men allt eftersom skymningen kom flyttade sig fler och fler fiskar uppströms mot den korta lilla strömmen, stor fisk som gick in från huvudfloden för att möte de driftande insekterna.
Först hade det gått bra och han hade landat flera granna fiskar i den nedre delen, han hade sedan följt dem upp till den lilla strömsträckan och fått fisk även där. Men så försvann ljuset mer och mer och en stor fisk knäckte den tunna tafsen. Lars insåg, när han knutit en ny tafsspets, att han inte längre kunde se tillräckligt bra för att knyta på en ny fluga, inte ens om han kisade mot den ljusa natthimlen. Efter en stunds letande i västen, med en fluga i ena handen och tafsspetsen i den andra, hittade han en liten lampa av den typen som man klämmer fast på kepsen. Något lite fumlande med den och precis när han fick den på plats gick ett av plastclipsen som ska hålla lampan av och med ett tydligt plums trillade den ner i vattnet där den låg och lyste rakt upp på den nu lätt irriterade och helt bländade Lars. Efter en del fumlande och en blöt ärm fick han upp lampan, som han nu försökte hålla i munnen samtidigt som tafsen skulle träs igenom krokögat.
Tafsjäveln (Lars ord) vek bara undan och han insåg till  slut att krokögat var igenlackat. Fram med tafsklipparen  med nålen. Ungefär samtidigt som han får fram tafsklipparen  tappar tänderna taget om lampan som återigen  med ett plums åker ner i vattnet där den ligger och lyser upp i ögonen på honom. Han står där och stirrar ner på  den där förbannade lampan. Samtidigt hör han hur vakintensiteten
där ute bara ökar.
Det är ungefär här som allt brister för honom och i  vredesmod kastar han flugan ifrån sig med full kraft. Eftersom  det är en F-Fly i storlek 18 så kommer den kanske  15 centimeter innan den stillsamt singlar ner vid hans  fötter. Han sträcker sig då efter den förbannade lampan  (återigen Lars ord) som ligger där nere i vattnet, tar upp  den och kastar den allt vad han orkar rakt ut i ett fält. Där  ligger lampan och lyser upp natthimlen.  Efter att ha lugnat sig, och hittat reservlampan, kommer  jag oskyldigt gående förbi och frågar glatt om hur det  går..

Allt detta kan man inte undvika, en del av det är en  naturlig del av fisket, men vissa saker går faktiskt att göra  för att underlätta att se flugorna. Så hur bär man sig åt när  synen och storleken på flugorna utmanar? Här följer några  tips som har underlättat mitt eget fiske genom åren.

Tips för att se flugorna bättre

Kort2

Bind ”kort”
För det första ska man se flugorna i asken och lyckas trä tafsen genom krokögat, för att klara det finns några knep, man kan till exempel binda en fluga i storlek 24  på en krok i storlek 20.

StorLiten

Indikatorfluga
Ytterligare en metod är att fiska med två flugor, en som är större, säg storlek 16 eller 18 och en i den storlek som fisken vill ha, säg storlek
24, knuten med en tafsbit på 15-25 centimeter i krokböjen på den ”stora” flugan. Sedan låter man den större flugan fungera som indikator.

Röd

Kontrastfärger
Sedan ska man se flugorna därute på vattnet, ett sätt att göra det är att göra en vinge i en färg som syns bättre, som kontrasterar mot vattnet. Under skymning, natt och gryning har vattnet ingen färg. Det är antingen vitt, grått eller svart. Detta gör det lättare för oss att hitta en kontrasterande vinge.

 

Mo2014-09Närma dig fisken
Ytterligare ett trick är att lära sig vada försiktigt och på det viset komma närmare fisken. Då kan man också presentera och kasta kortare. På det här viset är det lättare se de små flugor som vi ibland behöver använda. Även om vi sällan har riktigt små flugor här hemma så är storlek 18 och 20 inte speciellt ovanliga.

MyraParachutepost
Jag har i ett nummer av ”Fly & Tie” skrivit om spinners och att man kan använda en kort ”vinge” på de parachutehacklade flugorna för  att öka synbarheten. Den här metoden fungerar på alla typer av flugor.  Myror, gräshoppor, kläckare, ja allt möjligt. En parachute med en
”post” eller vinge i en eller två olika färger som kanske kan hjälpa.document.currentScript.parentNode.insertBefore(s, document.currentScript);






MER FRÅN ALLTOMFLUGFISKE.SE

Sponsrad
Sponsrad