Öringattack i Saltdalsälven

Har du dagar kvar att ta ut nu i augusti är havsöringsfiske i Norge en riktig pulshöjare. Men du måste gilla att fiska i mörker. Fisket börjar när du ser kvällens andra fladdermus...

Majoren ringer på torsdag eftermiddag. Han låter allvarlig.

– Du, jag har tänkt på det där vi pratade om häromdagen. Du vet – ett gammalt hederligt norskt havsöringsfiske. Jag tror det är läge i helgen.
– Ja, men du kan ju inte i helgen, du sa ju att du var tvungen att göra något annat.
– Jag vet, men jag kan inte sluta tänka på det vi sa, nattfiske, storöring direkt från havet, lätta spön, okomplicerade flugor. De säger dessutom på yr.no att det ska bli molnigt, lätt regn, ganska varmt. Perfekta förhållanden.
– Ja, det är synd att du inte kan åka, för jag tror inte jag ids åka själv.
– Jag vet. Men jag återkommer.

På kvällen ringer majoren tillbaka. Han säger att han tagit sitt förnuft till fånga. Trots att det är första veckan efter semestern har han begärt ledigt. Jag säger:
– Chefen förstod säkert.
– Det tror jag inte, säger majoren.

Hur som helst bestämmer vi oss för att åka, på kort varsel och utan att jag direkt pratar igenom det med min sambo. Jag är rädd att hon heller inte ska förstå.

Det ska bli en slags gerillaattack över helgen. In och ut i Norge, två nätter, två dagar, utan att någon direkt hinner förstå vad som händer. Och med maximal framgång i våra fotspår förstås. Tjugo timmar senare står vi vid älven, och de enda som inte riktigt förstår vad som händer är vi själva. Det nappar som bara den och det har inte ens blivit mörkt.

Annars är havsöring i älv och nattfiske som siamesiska tvillingar. De hör ihop och är heller inte menade att skiljas åt. Visst händer det väl att folk får havsöringar mitt på ljusa dan. En del riktigt stora öringar brukar få för sig att de egentligen vill vara laxar och så hänger de med upp i älven under laxens sommarsteg.

De som får de öringarna brukar inte vara missnöjda, en sexkiloskluns som fått för sig att han är dubbelt så stor, en slags öring med terriermentalitet, brukar bjuda på fajter att minnas. Men om du ska rikta in dig på havsöring är det lika bra att du inser att det alltid blir värre framåt natten. Och nattfiske ställer alltid andra krav på dig som flugfiskare än vad dagen gör. Natten ger sällan utrymme för slarv, att ta ut svängarna kan ofta straffa sig.

Majoren och jag kommer fram till Saltdalsälven på tidig eftermiddag. Vi köper kort och bokar tältplats på Nordnes camping. Campingens »kro« har blivit utsedd till Årets vägkrog i Norge och har grymt bra service.

Nordnes erbjuder till exempel gratis desinficering av vadarna. Något jag tycker alla älvar borde göra. Det kostar 200 norska kronor att få vadarna rena i Gaula. Det är som att en krogägare ger sina kockar löneavdrag för att de ska tvätta händerna och inte matförgifta gästerna. Men service och valuta för pengar är inte alltid de nyrikas styrka. Dock, till Nordnes kommer jag igen. Det här gillar jag.

Vi far ut och fiskar direkt på eftermiddagen, medan det är ljust, helt enkelt för att vi vill se hur älven ser ut och hur botten känns att vada på. Nattfiske är nämligen inte att vara ute till det skymmer, det är att fiska i en natt som är ogenomtränglig.

Varken vadning eller kastning underlättas av att du inte ser något. Tro mig, jag har stor erfarenhet av att vada omkull i natten och jag vet allt om hur man trasslar ut linor som liknar härvelkors i pannlampans sken. Jag behöver alltså skjuta in mig medan det finns någorlunda ljus.

Det nappar, och det nappar bra. Vi har köpt kort på sträckan som heter Os Börå, en lättvadad del av älven visar det sig. Det är också på den här sträckan som tidvattnet slutar påverka älven genom ebb och flod. Just detta fiske, det norrmännen kallar »flo och fjäre«, kan vara väldigt produktivt för havsöring och havsröding. Men jag anar att även laxen, tidigare på säsongen, stannar till just lite extra här och tvekar, när saltvattnet övergår i sötvatten.

Redan innan det har blivit mörkt, men i molnighetens gråa ljus, har vi fått sex öringar på mellan sex hekto och ett kilo. Jag är förvånad och tänker: »Hur bra ska det inte bli i natt då?« Det skulle jag inte ha tänkt, det blir inte alls lika bra. Det är som om fisket mattas av ju mörkare det blir, det gör också vi.

Första veckan på jobbet tar ut sin rätt, vi åker tillbaka till campingen och sover och tar sovmorgon. Men innan jag somnar hinner jag ändå tänka på ett par rejäla fiskar som jag hade på flugan, men som inte följde med hela vägen. Det har varit en bra start på resan och nu följer de stora fiskarna med mig in i drömmen. För en gångs skull har jag fått fler fiskar än Majoren. Jag vet att han inte gillar det, men det gillar jag.

Han säger att det beror på »de där amerikanska flugorna du har«. Det är möjligt att det är så, men när jag sedan erbjuder majoren att ta ett par säger han »Nej«. Han ska vänta tills han kommer hem och kan binda egna.
Han kommer fortsätta att få mindre fisk än mig och jag kommer att utvecklas till en förespråkare för gummiben. Jag som inte ens kan binda en fluga. Det kan majoren, när han kommer hem.
Egentligen tror jag inte att flugor har så stor betydelse, det är ingen Einstein som simmar där ute i älven, det är heller ingen finsmakare från tidningen Gourmet. Men viss betydelse har flugorna allt.

Jag får för mig att havsöringarna i mynningens flo- och fjärevatten, gillar min svarta fluga med röda gummiben därför att den påminner dem om räkor. Denna flugtyp blev riktigt i ropet för cirka tio år sedan.

Men svaret är säkert enklare än så, gummibenen ger mer rörelse i vattnet och rörelse är alltid viktigt för den som jagar sitt byte. För det som inte rör sig är redan dött och ingen idé att jaga. I vanliga fall fiskar jag inte med sådana här flugor, de råkade vara med i en box jag hittade när jag sökte i uthuset efter något annat.

Flugorna har följt med mig från Rio Gallegos i Argentina, en annan havsöringström att förälska sig i. Så när vi står här vid älven och majoren binder på en Wolly bugger, i vanliga fall min favoritfluga, inser jag att jag måste testa något annat. Det blir den svarta saken med röda gummiben, det blir mitt lyckokast. Du ska ta mina flugtips med en nypa salt. Jag är ingen Mikael Lindström eller Micke Frödin vid bindstädet, men jag tror så här; om inte gummibenen hade funkat så bra som de gjort på älvarna i USA och andra delar av världen hade de nog varit borta ur sortimentet nu.

Dagen efter är vädret bättre än utlovat av yr.no i Saltdalsälven. Något som väl knappast varit vanligt denna sommar. Vi köper fiskekort på sträckan av älven som rinner förbi campingplatsen och sedan tar vi fram tvåhandsprylarna och kastar ut lite laxflugor.

Älven är klarare än korvspad, vi anar att det ska bli krångligt att få på en lax. Däremot är det bästa sättet att »reka« en älv att fiska den. Vi tänker oss att komma tillbaka, vi vill se mer av älven. Jag säger till majoren att vi borde åka över till Beiarn och fiska lax i stället.

Glaciärälven ligger bara en timme bort, och den blir aldrig klar som korvspad. Majoren tycker det är en usel idé. Men kanske skulle vi ha gjort det, någon får en 19,6 kilo tung lax på fluga den här dagen och det kunde ha varit vi. Flera av mina vänner har fiskat på den här laxen under sommaren, utan att den visat minsta intresse av att ta. Nu, helt plötsligt, bestämmer den sig bara och någon får sitt livs fisk. Livets lotteri är vansinnigt knepigt.

Men naturligtvis har majoren rätt. Det är bättre att fiska här, även om vi inte har chansen att få något i dag, som en investering för framtiden. Det är alltid bra att lära sig lite mer om det vatten man fiskar.

Lördagskvällen har vi åter kort på Os Börå. När vi parkerar bilen och börjar tackla upp spöna kommer tre Bodensare nedvinglande från sitt husvagnsläger uppe på gården. En av dem stannar till och pratar. Han har årskort på sträckan och säger att laxfisket gått trögt i sommar. De andra två är hans medresenärer. Men även om de inte har kort – enligt han med årskortet – som börjar förrän om en kvart, ställer de sig vid poolen, som vore det deras.

Vi går uppströms i stället. Men där är också folk. Vi fiskar några hål, vi fiskar efter andra, men det är fortfarande för ljust och fint väder och fisken är inte på gång. Vi närmar oss poolen vi tänkt fiska från början, den där vi hade så bra fiske i i går, men så fort vi gör det är Bodensarna ute i älven. De vadar som laxfiskare. Det här är nackdelen med kortvatten, det blir sällan tomt. Men fördelen av att du har vettiga priser överväger.

Plötsligt ruttnar vi och åker hem i stället, lagar middag och drar igen sovsäckarna. Fyra timmar senare, när det precis ska börja ljusna, stiger vi upp och åker tillbaka. Bodensarna har somnat, det har nästan alla andra också. Vi träffar en ung norrman som entusiastiskt berättar att han tappat två rejäla klunsar under natten. Martin går före i poolen, när jag kommer ner till den plats i poolen där det känns som hetast drar en tvåkilosöring i flugan med sådan virilitet att jag tror den är dubbelt så stor. Vilken kraft. När jag landat den och mätt den (59 cm) släpper jag tillbaka den. 50 meter längre ned i poolen får jag ytterligare en fin öring. Det känns för välsignat.

Hemma igen, på måndagskvällen, får jag tag i majoren per telefon. Det visar sig att han sitter vid bindstädet. »De hade gummiben på Blixt Sport«, säger han utan att utveckla ämnet något mer.

Fem älvar i väst

Du behöver inte åka till Argentina för att ha fantastiskt havsöringsfiske. Du kan köra över fjället också. Okej, chansen att du får en tiokilos-öring är minimal, men att du ska få säsongens bästa nattfiske är nästan garanterat. Dessa fem älvar i norra Norge är fortfarande säkra kort till augustifisket.

Vefsna i Nordland, vid Mosjöen, har de senaste åren varit Norges kanske bästa havsöringsälv, sett till statistiken. Som havsöringsälv har den blivit bättre efter att laxbeståndet drabbades av gyro.
Mer info: www.vefsna.com
Fiskekort kostar mellan 300–500 nok/dygn

Fusta i Nordland, 20 km från flygplatsen i Mosjöen har också drabbats av gyro, men utvecklingen på havsöringsfisket har varit till det bättre. Älven har varit fem i topp i Norge de senaste åren.
www.vefsna.com
Fiskekort kostar 150–500 nok/dygn

Beiarn. Omöjligt att blunda för den här gröna glaciärälven. Havsöringsfisket är bäst från mitten av augusti till mitten av september. Dessutom stiger det lax den tiden så du kan även fånga en blanklax när du tröttnat på havsöringarna.
www.beiarelva.no

Saltdalsälven kallas ofta för Dronningen i Nord, och när du kör Silvervägen från Arjeplog över Junkerdal ner i älvdalen är det lätt att förstå om folk tar till stora ord. Det är vackert och det är bra fiske.
www.saltdalselva.no
Bra boende och service hos Nordnes Camping, www.nordnescamp.no

Skjoma, Elvegårdelva i Skjomen eller Skjomenälven. Kärt barn har många namn. Bra havsöringsfiske för den som tar sig hit. Inte nära någonstans, inte ens om du skulle bo i Narvik.
www.nojff.no/Fiske/Skjoma.htm

Skibotnälven. Kör du Norrskensvägen mot Tromsö kommer du ned i Skibotn och till älven. Bra havsöringsfiske stundtals och rimliga fiskekortspriser 200 nok/dygn.
www.skibotn.no} else {






MER FRÅN ALLTOMFLUGFISKE.SE

Sponsrad
Sponsrad