En padda för krokodiler
The Toad, Tarpon toad eller Tasty toad som den också kallas är en märklig skapelse som nått enorma framgångar i USA efter framför allt tarpon.Föregångaren till dagens toadflugor uppfanns av Harry Spears och skulle locka lättskrämda bonefish att hugga. De första toadflugorna för tarpon skapades av Garry Merriman och hade en stjärt av upp- och nedvänd kaninzonkerremsa, men i dag är det nog vanligast att man binder dem med marabou.Jag vet inte vad en toad ska likna. Man ser i och för sig tydliga likheter med krabbflugan Merkin, men av namnet att döma så borde det vara en padda eftersom toad betyder just padda.
Jag har fiskat med olika varianter av toadflugor efter både tarpon och gädda. Om man binder sina toadflugor med marabou och lindar det som ett hackel som jag gör och har gädda i åtanke så bör man använda sig av något syntetmaterial som stjärt för att få en längre fluga.
Jag föredrar att använda Bigflyfibrer, då får man volymen på köpet eftersom den översta delen på Bigflyfibrerna (där man binder in dem på kroken) är lockig. Man kan också använda sig av tuppsaddlefjädrar inbundna på varsin sida av maraboustjärten, för att få lite extra längd på flugan. Jag har en variant på det temat som jag kallar för The burning toad, en fluga som påminner om en eldslåga. The burning toad är en superbra fluga som har gett mig oförglömliga minnen både på de kubanska flatsen och i de svenska gäddvikarna.
Flugtypen är kul att binda. Det mest iögonfallande är huvudet/kroppen som är gjord av polygarnbuntar, inbundna horisontalt med så kallad »åtta-lindning«, samma metod som man använder för att binda in kulkedjeögon. Om man vill binda en tvåfärgad fluga med ljusare undersida så lägger man helt enkelt polygarnbuntarna på varandra och binder in med den ljusare bunten ner mot krokskaftet. För bästa effekt bör man använda en bindtråd i samma färg som polygarnet.
Om man vill kan man sedan klippa det undre ljusare polygarnet lite kortare än det övre mörkare. På så sätt får flugan en mörkare kontur när man (fisken) ser den underifrån. Det är knappast avgörande för framtida fångster men det ger flugan det lilla extra och man vet ju aldrig …
Polygarn finns i en uppsjö av färger, såväl enfärgade som mixade. Problemet är att det kan vara svårt att få tag i de lite gladare färgerna eftersom materialet oftast används till vingar/vingsäckar när man binder puppflugor.
Hittar man inte polygarn i önskad färg, så är Ep-Fiber ett bra alternativ, det finns i de flesta färger och även i en 3D-variant med färgkombinationer som Ocean blue, Baitfish olive och Sand för att nämna några.
En viktig sak när man binder en toad är att fundera på när och var man tänker använda den. Originalet binds med lätta ögon av plast eller med fly eyes för att få en svävande fluga.
Jag föredrar att binda mina toads med kulkedjeögon för att flugan ska komma ned igenom ytskiktet. Annars tenderar de att ligga kvar på ytan om man använder en lätt krok och flytlina.
Giant pike toad
Krok: Ad swier absolute pike stl 4/0.
Bindtråd: Vit.
Stjärt/vinge: En ögla av grov nylon, ett par strån Mirage saltvattensflash och en bunt med vita Big flyfibrer.
Krage: Två vita och en röd maraboufjäder.
Kropp/huvud: Vitt och rött polygarn.
Ögon: Kulkedjeögon.
Bindtråd: Vit.
Giant pike toad i 4 steg
