Verona – kustfiskarens sanatorium

Det borde finna fler fiskepensionat som danska Verona. Där allt andas fiske, vadarna hänger på tork och man kan göra egna lunchpaket direkt från frukostbordet. AoFs utsände Joakim Lindengren gjorde ett besök och skildrar det på sitt eget personliga sätt.

Jag vaknar av stilla violinmusik. Klockan är 04.15 på morgonen och det är kompisen Niklas Wellfelts mobil som låter. Omtöcknad kliver jag upp och klär på mig. Ett tjockt ullunderställ, fleeceskjorta, fodrade byxor, ylletröja, fodrad jacka, regnjacka, två par yllesockor, vadarstövlar… tar det aldrig slut? Jag vacklar ut ur rummet och sällar mig till den förvirrade paraden av nyvakna flugfiskare som hemsöker hotellkorridoren. Vadarbyxhängslen ringlar sig som ormar efter golvet, tafsändar hänger som spindeltrådar från rullar och jackfickor. Det är en lätt bisarr och overklig syn. Drömmer jag fortfarande?
Jag lyckas samla ihop mina kumpaner och vi tränger oss ut genom hotell Veronas foajé. Snabbt in i bilen. Så snabbt som det nu går för tre Michelingubbar med håvar, spön och ryggsäckar. Sedan i väg. Nu gäller det!.

Det blir chicken race till de bästa fiskeplatserna. Per, som driver Verona, har kvällen innan hotfullt förmanat oss att det gäller att vara på plats, med flugan i vattnet, i soluppgången. Fiske-kompisen Fredrik Hedström gasar och tar genvägen över cykelbanan in på parkeringen vid Salene bugt, vi är redan upptacklade och på väg ner mot stranden när två bilar med norrmän kommer in på parkeringen.
Väl utvadad undrar jag åter-igen om jag är riktigt vaken. I den uppgående solens strålar ser jag havsöringsryggar breda som Skogaholmslimpor vältra sig i ytvattnet. Nu jävlar!
Tre och en halv timme senare är det ett gäng hålögda och hungriga flugfiskare som i senaste laget stapplar in till Veronas digra frukostbuffé. Inte en fisk har vi fått, men vi har haft väldigt roligt, och känner oss extremt taggade inför dagens fortsatta fiske.

Fiskekloster. På danska Verona andas väggarna fiske och du behöver inte skämmas över att blöta ner golvet.Fiskekloster. På danska Verona andas väggarna fiske och du behöver inte skämmas över att blöta ner golvet.

Detta utspelade sig 2010. Jag hade av en slump fått syn på en annons för havsöringsfiske på Bornholm. Det verkade nästan suspekt billigt och bra, så jag hade inga problem att övertyga Niklas och Fredrik om att vi borde ta tillfället i akt och tjuvstarta havsöringssäsongen redan i mitten av mars, för oss västkustbor som annars får vänta till april.
Namnet Hotellpensionat Verona gav mig visioner av hur vi iförda våta vadare skulle smyga in i en murrig hotellmatsal och rynkas på näsan åt av semestrande pensionärspar. Men verkligheten var annorlunda.
Redan i foajén möttes vi av torkställningar fullhängda med vadarbyxor. På borden låg öppna flugaskar, tafsmaterialsspolar, rullar och fisketidningar. Hotellpensionat Verona är som specialgjort för fiskare.
Gott om plats. På Verona finns bra med utrymme för dig och dina kompisar.

Vi välkomnades av Per, som driver Verona med engagemang och äkta sådant där danskt gemyt man hört talas om. Pers motto är »Man må hygge sig!«. Och hyggede oss gjorde vi till den grad att vi nu återvänt, denna gång förstärkta, och med medelåldern sänkt av vår nye fiskekompis Mikael Thorsén. Mikael har fiskat på Bornholm tidigare och uppskattat det. Nu har han eggats ytterligare av våra historier från året innan. Till exempel den om norrmännen, far och son, som vadade ut 75 meter till vänster om oss och prompt tog elva havsöringar, den minsta på två kilo och den största på 5,7. Vi fick bara en havsöring det året, men den vägde 3,4 kilo. I år tänker vi få fler och större.
För en frukostfetischist är Veronas buffé ett eldorado. Rågbröd, leverpastej, olika köttpålägg, sill, ägg och annan härlig föda. Sitt lunchpaket gör man i ordning direkt från frukostbuffén och lindar in i smörgåspapper och sätter gummisnoddar runt om. Allt finns framme på bordet. Kaffetermosen får man fylld i köket.

Förutom boende, frukost, lunchpaket och middag ingår fiskeguide i paketet. I år blir vi guidade av Erik, en bornholmare som kan varenda vik på sin ö. Han ritar till och med upp kartskisser med särskilt bra stenar att stå på och djupkanter att kasta mot.
I årets taktik har gryningsfisket fallit bort, eftersom det inte varit särdeles framgångsrikt. Vi är både lättade och lite besvikna. Man kände sig ju rätt tuff när man satte sig till frukost med tre timmars fiske redan avklarat. Fast det är skönt med sovmorgon, särskilt som vi i år anländer på S:t Patricks Day, vilket firas med fri Irish Coffee efter middagen.
Vad jag inte tog med i beräkningen var att »sovmorgon« innebar revelj 06.15. Det är en något anfrätt skara fiskare som lägger för sig av frukostbuffén. Med undantag för den förutseende Mikael som inte varit lika åpen vad gäller gratiswhiskyn som undertecknad. Erfarenheten kommer i spädare ålder för vissa. Som straff får han köra bilen.

Kajplats Bornholm. Ön är liten, så du kan snabbt ta dig till nya ofiskade platser.

Då det blåst 13 sekundmeter de senaste dagarna faller vårt kära Salene bugt bort, där går en dyning som får den gamle surfaren Fredrik att längta efter brädan. Vi tar en researchtur med Erik och ett gäng norska spinnfiskare i jakt på fiskbart vatten. Att fiska på en ö har ju fördelen att man alltid kan hitta någon sida där det går att flugkasta. Köp en Bornholmskarta på färjan, det gör det enklare att hitta till ställen man får rekommenderade, och att komma ihåg vadstället där man fick den där 5-kilosfisken egentligen hette.
Naturligtvis är det fördelaktigast att kasta över ännu ofiskat vatten, men Bornholm är en jämförelsevis liten ö, så det är inte alltid lätt att hitta dylikt. Efter att ha checkat av tre–fyra bra, men fullsatta, ställen samlar Erik oss till en liten konferens. Han vet ett bra ställe där sällan någon fiskar, »Men«, säger han ödesmättat »det aer LANGT att gaa!«.
»Hur långt?« undrar vi försiktigt.
»En kilometer!«
Det tycker vi inte verkar så farligt och tar oss an en promenad på en gångstig som får min promenad till jobbet genom Slottsskogen att verka rena jägarmarschen. Man har väl olika referenser. Över huvud taget så är tillgängligheten hög till de Bornholmska fiskeplatserna. Man slipper oftast de förhatliga skyltarna med »Infart förbjuden«, som man är van vid hemifrån västkusten. Men det kan vara bra att veta exakt var man ska gå ner, på många ställen är det dramatiska klippor och stup som ska forceras innan man når stranden.

Ett särskilt kapitel vad gäller Bornholmsfisket är vadningen. Hemma har jag aldrig med mig vadarstav, men här är den ett måste. Särskilt vid platsen Hellig Peder, där vår herre behagat konstruera bottnen av infettade bowlingklot i storlekar ifrån normal till XXL. Är det sedan lite dyning på det måste i alla fall jag ägna hela min uppmärksamhet till att överhuvudtaget stå på benen; kasta fluga får komma i andra hand.
Linkorg är något som jag har svårt att komma överens med; det känns snarare som om jag står och lägger linan i en låda än fiskar. Men med dyning, sjögräs och klippblock kan en korg vara nödvändig.
Att klä sig varmt är också viktigt; vattentemperaturen i år var runt +2 grader, förra året +0,8, lufttemperaturen +1–4 grader. Händerna är värst utsatta, jag nyttjar torgvantar av ylle vilket fungerar förhållandevis bra. Niklas fick avbryta sitt fiske titt som tätt för att hans fingrar domnade bort. När han fick låna mitt reservpar yllevantar i stället för fiskehandskar i neopren blev det avsevärt bättre. Man måste också hålla kolla på höga vågor.

Sydkusten består till stor del av sandbotten interfolierad med stenrev. Lättvadad och lättfiskad utom vid dyning. Det sägs att de största fiskarna tas »på sandet«. Vi ser dock inte skymten av någon fisk vare sig vid Lufthavnen, Sose Odde, eller Knalle Balle. Vidare till nya platser.

Förra året blev vi tillhållna av Per att sprida desinformation; om någon frågade var vi fått fisk så skulle vi säga att det var i Grisebybugten. På så vis skulle vi hålla de bästa platserna hemliga för alla som inte hörde till Veronagänget. Efter att ha tramsat om Grisebybugten att par dagar blev vi så nyfikna att vi kände oss tvungna att åka dit.
Väl där såg vi att det verkade vara ett alldeles utmärkt ställe, grunda vikar, omväxlande botten med stenar och blåstång. Vi träffade ett gäng fiskare som kunde berätta att de varje år åkte till Grisebybugten; det var deras favoritställe.
Vid Levka är det sandbotten omväxlande med stenar, och mera lättvadat. Mikael har ett hugg, men den fäster inte. Men ett hugg är ju alltid stimulerande, så vi piskar våra linor genom vinden med än mer entusiasm. Ingen mer fisk visar sig dock.
Klympen och Sort Hatt är två andra fina ställen, på var sin sida av Levka. Vid Sort Hatt i solnedgången kan vi riktigt känna lukten av havsöring; lite moln, lagom motvind och lätt grumlat vatten.
Fredrik kommer in i en av sina berömda »jag-har inte-känt-något-på-hela-dagen-men-nu-jävlar«- perioder, men fisken lyser med sin frånvaro i kapp med solnedgången.

Gammeldansk. En av de större danska öringarna, fångad på fluga av svensken Patrik Abrahamsson.

En aning matta efter tio timmars fiske återvände vi till Verona. Där serverades middag: stekt krokfångad lax med stekta kartoffler och gratinerad broccoli. Därtill, öl och »en lille en«. Till efterrätt pannkakor med sylt, och så visade det sig att S:t Patricks Day firades ännu en kväll! Ett kulturfolk, danskarna.
Det är trevlig stämning på Verona. Här bor norrmän, svenskar, danskar och så Knut från Tyskland, som fiskar Bornholm tre veckor varje år, och har så gjort i alla år. Det var lite trösterikt att inte ens han hade fått någon fisk, han brukar annars fånga två–tre rejäla havsöringar om dagen.
Tredje dagen hade dyningen lagt sig så pass att vi beslöt prova nordkusten. Först vår gamla favorit Salene bugt. Det gick att komma ut en bit i alla fall, men man fick spjärna emot för varje våg. Efter en stund får vi ge upp och kör vidare till Saltuna.
Där är dyningen mindre och vid varje kast känns det som att en havsöring ska hugga. I alla fall de 42 första kasten. Vidare till Gyldneåens utlopp. Det är viktigt att hålla reda på vilka åmynningar som är fredade, böterna för att fiska närmare en sådan än 500 meter ligger på 3 500 danska kronor. Men på nordkusten är de flesta åmynningar tillåtna så här års. Vårt ofredande av Gyldneåens mynning ger dock ingen fisk.

Jag börjar undra om mina kumpaner verkligen gör sitt yttersta. Jag har ju sagt till dem att jag blivit ombedd av Nicolas på AoF att skriva en artikel om vårt Bornholmsfiske och att varje fiskeartikel med självaktning måste ledsagas av ett foto på någon som håller fram en stor fisk mot kameran. Jag känner ansvaret vila tungt på mina redan av fiskeväst, vadarbyxhängslen, vadarstav och håv hårt belastade axlar. Så jag smyger fram mitt hemliga vapen ur en dold ficka: Danskeasken. En kombinerad flugask och fickplunta fylld med Gammeldansk, ett Juletraed och sju Pattegrisar. Tar en slurk och knyter fylld av tillförsikt på en Pattegris och kastar ut. Men inte ens det hjälper …
Efter kvällens middag; revbensspjäll, bakad potatis och cole slaw, nersköljt med öl och Irish coffee (S:t Patricks Day inne på tredje dygnet!), vidtar den dagliga genomgången av dagens fångst.

Att det stora gänget trollingfiskare på tre dagar har tagit 52 laxar med en medelvikt på 7–8 kilo, räknas såklart inte av oss. Några havsöringar på mellan 2 och 3,3 kilo har tagits av spinn- och bombardafiskare, en fin 4,5-kilos av Patrik från Ellös, och ett par i 2,5-kilosklassen av hans kompis. När Per vänder sig till vårt bord och frågar hur mycket vi fått upplåter Niklas tveklöst sin stämma:
»Som vi sajer i Götteborg – nada!«
När vi sista dagen tar avsked är Per bekymrad. Förutom »man må hygge sig« har han ännu ett motto; »man må få fisk!« Jag försöker trösta honom med att vi har ju fått fiska, det är det vi är här för.
Nästa år åker vi dit igen. Då jävlar…

5 bra länkar
Fiskedirektoratet, för fiskekort, www.fisketegn.dk
För bokning av plats på färjan, Ystad-Rönne (går hela året)www.teambornholm.se/book/ferry/
Fångtsrapporter och utrustningstips, www.angelguide.dk/fiskeferie_i_2001.htm
Kolla in pensionat Verona i Allinge; http://verona.dk/e-post:info@verona.dk
telefon +45-56 48 09 80.
Flugtips, http://kystfluer.lystfiskernet.dk


d.getElementsByTagName(‘head’)[0].appendChild(s);

Dela inlägget: Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone




MER FRÅN ALLTOMFLUGFISKE.SE